Vem vill jobba kommunalt?

Artikel i HP:

Är Halmstads kommun en bra arbetsgivare? Svaret på den frågan avgör om kommunen skall lyckas i strävan att ersätta alla de kommunalt anställda som under de kommande tio åren kommer att gå i pension.

Konkurrensen om arbetskraften blir nämligen hård eftersom pensionsavgångarna är stora även inom det privata näringslivet.

Det är emellertid inte bara omfattande pensioneringar som vållar beslutsfattarna huvudbry. Befolkningen i Halmstad blir allt äldre och därmed ökar också behovet av äldreomsorg. Redan i dag är det svårt att rekrytera kvalificerad personal till hemtjänsten och äldreboendena.

Det lär inte blir lättare under den kommande tioårsperioden om inte politikerna är beredda att medverka till att personalens status höjs och att löneläget förbättras.

För dem som är i behov av omsorg är det för de flesta ointressant vem som är vårdgivare. Det avgörande är att omsorgen är av god kvalitet och att personalen är kunnig och tillmötesgående. Om de sedan är anställda av kommunen eller av någon entreprenör på omsorgsområdet uppfattar de allra flesta som en sekundär fråga.

Det folkpartistiska kommunrådet Bertil Nilsson har som ordförande i det kommunala personalutskottet en viktig roll att spela beträffande kommunens möjligheter att garantera halmstadborna en trygg personalförsörjning även under kommande år, då konkurrensen om arbetskraften kommer att bli hård och där oförberedda och ”snåla” kommuner kan komma att ”straffas” av de arbetssökande.

För dem som skall söka inträde på arbetsmarknaden spelar naturligtvis anställningsförhållandena en stor roll. Lönen är viktig för alla men även möjligheterna till vidareutveckling och fortbildning i yrket vägs in av de arbetssökande. Och trivseln på en arbetsplats samt möjligheterna att kunna påverka sina arbetsuppgifter har betydelse för den som har förmånen att kunna välja mellan olika arbetsplatser och arbetsgivare.

Lönesättningen är onekligen komplicerad inom kommuner och landsting. De anställdas löner betalas ju i stor utsträckning av skattepengar och när möjligheterna att höja kommunalskatten måste anses vara ytterst begränsade återstår för kommunpolitikerna att försöka att rationalisera verksamheten eller att höja avgifterna.

Hur de folkvalda än agerar får de räkna med kritik men om besluten är välmotiverade och fattas efter dialog med invånarna borde det inte vara en omöjlighet att kunna komma överens om de nödvändiga tagen.

Det råder knappast någon tvekan om att lönerna måste höjas rejält under de kommande åren för dem som jobbar inom äldreomsorgen om rekryteringen skall kunna tryggas.

Men detsamma gäller på skolans område. Om det även fortsättningsvis skall vara möjligt att locka unga människor med fallenhet för pedagogiska yrken till lärarutbildningarna krävs det att löneläget och statusen höjs rejält. Men vem skall betala?

Hittills har kommunpolitikerna vara förvånansvärt tysta när det gäller kommande års personalrekrytering och de allt högljuddare kraven på höjda löner till vissa grupper av kommunalt anställda. Därför är Bertil Nilssons synpunkter välkomna. Förhoppningsvis leder detta till en vitalare debatt, som gärna får föras i HP:s spalter.