Mängder av utredningar och arbetsgrupper har i mer än 30 års tid behandlat frågan om Sveriges regionala indelning och arbetsfördelning. Den senaste – Ansvarskommittén – arbetade i fyra år och slutbetänkandet är på 430 sidor. Nästan ingenting har kommit ut av allt detta utredande och det borde nu vara dags att sätta punkt. Ansvarskommittén har hängt upp sina förslag utifrån två sakområden: forskning och högre utbildning, respektive hälso- och sjukvård. Forskning och högre utbildning är utan tvekan en tillväxtfrämjande faktor. Kommitténs resonemang om behovet av ett universitet per region/län är dock vilseledande, inte minst med tanke på att ett antal skolor för högre utbildning på senare tid definierats som universitet utan att komma i närheten av den högkvalitativa och heltäckande forskning, som brukar förknippas med universitet.
Avgörande för Halland/Halmstad är istället att vi har nära till högkvalitativa utbildningsanstalter som universiteten i Göteborg och Lund samt Chalmers och LTH och därmed har lätt att få tillgång till högutbildad arbetskraft. Sjukvårdens organisation och finansiering är också en mycket viktig fråga. I ett patient/medborgarperspektiv gäller det både närsjukvården och den högspecialiserade vården. Ingenting talar för att större regioner automatiskt skulle ge en bättre vård på något av dessa områden. Eventuella vinster avseende den tekniskt mest avancerade vården skulle ätas upp av förluster inom akutsjukvård och närsjukvård. Erfarenheterna från Västra Götaland talar sitt tydliga språk: den stora enheten medför längre avstånd, längre väntetider, svårare att nå kontakt. Detta har visat sig särskilt påtagligt inom primärvården.
Utredningen påstår tvärtom märkligt nog, att tillkomsten av Västra Götalandsregionen medfört gynnsamma organisatoriska lösningar med positiva effekter på sjukvårdsverksamheten. Detta är uppenbart oriktigt. Demokratiaspekten måste också beaktas. Det kan i förstone ses som en demokratisk vinst att uppgifter flyttas från statliga tjänstemän på t ex länsstyrelserna till direktvalda politiska organ. Så enkelt är det emellertid inte. För att demokratin skall kunna fungera krävs att medborgarna har intresse för och inflytande över de ärenden som skall hanteras av de politiska organen. Här är erfarenheterna från Västra Götaland övertydliga. De flesta människor har inga kunskaper om Västra Götalandsregionen och flertalet av dem som vet något ogillar regionen – allt enligt SOM-undersökningarna från Göteborgs Universitet. Med tanke på det ringa intresse väljarna hittills visat regionfrågorna är det tveksamt om det är någon demokratisk vinst alls med att införa regionkommuner och man kan inte rimligen ersätta de nuvarande i demokratisk ordning direkt valda landstingen med indirekt valda regionorgan. Det skulle öka det demokratiska underskottet på regional nivå.
Varken i Halland eller i Sverige som helhet finns någon folklig önskan att inrätta regioner. Demokratin i Sverige skulle tjäna på att regionfrågan nu en gång för alla kunde avföras från den politiska dagordningen.
BJÖRN MOLIN
Före detta landshövding i Halland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar