Halmstad är en attraktiv stad

Efter att i två år haft förmånen att tillhöra kommunfullmäktige i Halmstad känns det viktigt att konstatera att Halmstad är en attraktiv stad att bo i, bland annat mot bakgrund av min tid i Göteborgs dåvarande stadsfullmäktige för nästan 40 år sedan.

Skolan fungerar i allt väsentligt väl. Stämningen är god och de flesta eleverna verkar nöjda. Skolan kan visserligen förefalla litet stökigare och mindre disciplinerad idag men samtidigt är eleverna frimodigare. Kanske bör vi ta till oss möjligheten att återinföra betyg/omdömen i ordning/uppförande.

Förskolan är utbyggd och fungerar väl för de flesta barn även om personaltätheten skulle behöva öka. Jag minns, att för 40 år sedan ansågs min motion i Göteborg om byggande av nya barndaghem som något nästan revolutionärt.

Hemtjänsten fungerar också bra och brukarna – de äldre – verkar glada över den flexibla service som hemtjänsten tillhandahåller.

Halmstad har också ett rikt utbud av kultur- och fritidsverksamheter, främst sommartid. Tillgängligheten kan dock på en del håll göras bättre och fler aktiviteter behövs vintertid. .

Halmstad är alltså en bra stad att leva i – för de flesta.

Dock inte för dem, som hamnat utanför samhällets skyddsnät och lever under svåra och utsatta förhållanden. Det handlar till exempel om vissa ensamstående, hemlösa och missbrukare. Och även om de flesta pensionärer har det mycket bättre idag än för 30 år sedan, finns en liten grupp äldre utan ATP som lever under knappa omständigheter.

En LO-rapport i våras bekräftade också detta: skillnaderna i samhället har i vissa avseenden ökat. Det gäller även i Halmstad, om än i mindre grad än i storstäderna.

Skillnaderna i levnadsvillkor följer andra mönster nu än på 1960- och 70-talen. Förr handlade det om skillnader i inkomst, bostadsförhållanden, tillgång till dagis. Idag handlar det om arbete kontra utanförskap.

Två år med alliansregeringen har betytt, att fler fått arbete och kommit ifrån utanförskapet, men inte alla. För personer med långvarigt utanförskap ofta kombinerat med missbruk av något slag är inte tillgången till arbete någon lösning. Just dessa personer är också särskilt svåra att nå inom ramen för den kommunala omsorgen. Här behövs nya vägar för att alla skall omfattas av trygghet och god omvårdnad.

Samtidigt som vi kan vara stolta över situationen i vår stad, måste vi vara medvetna om luckorna i välfärden och söka efter metoder att täcka igen luckorna och bryta utanförskapet.

För en socialliberal kan det aldrig vara nog att de flesta lever väl - alla skall få chansen och ha rätt att leva med rimlig levnadsstandard.


BJÖRN MOLIN (FP)
Kommunfullmäktigeledamot i Halmstad och före detta landshövding i Halland.