Det känns i hjärtat att det inte är bra i skolan. Så uttrycker våra barn det.
Vi behöver en plattform för våra mjuka frågor och också ett nytt tänk hur finansieringen ska kunna lösas. Vi måste kunna säga att barn ska prioriteras.
Tiden står inte stilla, barn som behöver hjälp behöver det nu, barn går inte i repris. För 20 år sedan kom Barnkonventionen. Barn födda 1989 är inte barn idag.
Det finns en Barn- och ungdomsplan från juni 2002 och Halländsk policy och riktlinjer för Barn och ungdomar i behov av särskilt stöd också den från 2002. Två dokument med bra tankar men utan pengar. Barnahuset, förskolan, särskolan och skolan är en självklar del i det arbetet. Halmstad kommun har arbetet med barnfrågan i 10 år sedan 1999 men har inte lyckats att enas i frågan vem gör vad, hur gör vi det och vad får det kosta. Barn- och ungdomsplanen saknade viljan dvs finansiering och blev därmed inget startskott.
Planer och riktlinjer är dyra utredningar och finns i parti och minut i fyrfärgstryck. Vi måste se till det går att verkställa besluten. Vägen till framgång med ett projekt är att det finns avsatta medel på ett konto. En ny verksamhet den finns bara om det uttryckligen sägs att någon annan verksamhet minskar, upphör med motsvarande belopp eller har egna medel.
Jag hade hoppats på att kommunerna skulle ta sitt ansvar i barnfrågan och dessutom göra det med glädje. Det känns fortfarande litet olustigt att det kanske måste till lagstiftning och därtill hörande höga bötesbelopp så att jobbet blir gjort.
Christina Fossum/Fp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar