SD:s färg är tydligt brunskiftande

Nu har det börjat röra på sig bland medlemmarna i‑vårt nya missnöjesparti Sverigedemokraterna. Om Gud vill, så kan det hela sluta med en likadan hädanfärd som i våra grannländer. Den som har börjat heter William Petzäll. Han har helt enkelt beslutat att lämna sitt parti, bli politisk vilde – och redan tagit kontakt med Moderaterna. Vill det sig väl är han bara den förste… Vad man frågar sig är givetvis om Moderaterna – eller något av de övriga riksdagspartierna – vill ställa sig bakom ett yttrande som detta: ”Det finns ju alltid en risk att någon oskyldig kan bli dömd… men det finns en samhällsnytta med dödstraff som gör att det är värt det! Och förtjänade att dö har vi ganska många, exempelvis Mattias Flinck, Stig Bergling och Thomas Quick…”. Detta material är hämtat från ett flygblad som delades ut vid en partidag, precis före senaste valet. För att den rätta färgen, som skiftar i en brun nyans, på vårt senaste riksdagstillskott ska synas ordentligt, vill jag citera första versen av en inom SD ytterst populär kampsång: Olof Palme gick på bio sha lala, lala, lala, Han kom ut strax efter tio sha lala, lala, lala Lisbeth såg pistolen blänka sha lala, lala, lala strax därefter blev hon änka Den som sjunger en text som denna vittnar – måhända omedvetet – om en gemen människosyn. Man må givetvis ha vilka åsikter som helst om Palmes rent politiska gärning, men det skulle vara mycket intressant att höra Oleg Datsishin, och gärna också den nyblivne Hallandsordföranden Richard de Garay Vazquez, ge sina synpunkter på såväl flygbladstexten som sången om Olof Palmes död! S-O Carlson (FP)